Forskning och museets samlingar


Warning: Trying to access array offset on int in /home/kulturi1/domains/gnm.expoku.se/wp-content/themes/Valsalen/sections/text-content.php on line 10

Hafvet har en jätte mindre…​

I början av 1900-talet var valjakten viktig som råvarukälla för flera industriella produkter. Valar jagades till gränsen för utrotning, men samtidigt höjdes också alltfler röster mot valjakten. Hilmer Skoog, konservator på museet, gjorde på 1910-talet en expedition till Sydafrika och Crozetöarna i södra Indiska oceanen. Under resan följde Skoog med på ett valfångstfartyg och fick se hur valjakten gick till.

I en artikel för Göteborgs Handels- och sjöfartstidning beskriver han sina upplevelser. Med viss sorg berättar Skoog om hur valarna utan begränsningar, söks upp, dödas och tas till vara. ”Utan någon sorts fridlysning äro hvalarne – så intensivt som fångsten nu drifves – helt säkert inom en människoålder att räkna till de djurarter som gått till de döda tack vare människans åtgöranden”.

Museets arbete med tumlare ​

Tumlare och späckhuggare är troligtvis de enda valarna som är bofasta och förökar sig i svenska vatten. Tumlare är skygga och är därför svåra att studera i sitt naturliga habitat. Större delen av den informationen vi har om tumlare kommer från döda individer som strandat eller fastnat som bifångst i fiskeredskap.

Göteborgs naturhistoriska museum samarbetar med Naturhistoriska riksmuseet (NRM), Havs- och vattenmyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) med att samla in döda tumlare. Varje år inkommer ungefär femton tumlare till museet. Tumlarna skickas till SVA och NRM för obduktion och provtagning åt miljöprovbanken på NRM.

I miljöprovbanken lagras bland annat vävnadsprover för miljögiftsövervakningen.

Varför dör tumlare, vad säger obduktionerna? ​

Av de drygt 100 tumlare som obducerats de senaste tio åren har en majoritet av dem dött som bifångst, alltså fastnat i fiskenät eller andra redskap och drunknat. Ungefär 20 av dem hade dött till följd av angrepp från parasiter, som till exempel lungmask som kan orsaka lunginflammation.

I vissa fall, om kropparna är rejält förruttnade till följd av att de legat länge, är det nästan omöjligt att fastställa dödsorsaken. Miljögifter i våra vatten påverkar tumlares hälsa negativt. Till exempel försämras förmågan att skaffa ungar.

Rödlistning

Forskare undersöker olika arter för att se om de ökar eller minskar i antal, om de sprids till nya områden eller försvinner från en plats. Experter bedömer sedan hur stor risken är för arterna att dö ut. Vart femte år sammanställs bedömningarna i den så kallade Rödlistan. Internationellt samordnas arbetet av den internationella naturvårdsunionen och i Sverige av lantbruksuniversitetet i Uppsala (SLU).

Rödlistan är ett viktigt verktyg när åtgärdsprogram och förvaltningsplaner för olika arter tas fram. Ett åtgärdsprogram kan till exempel innebära att arten och dess livsmiljö skyddas. Göteborgs naturhistoriska museum ingår i de kommittéer med experter och forskare som arbetar med Rödlistan. Museets samlingar, med sina 10 miljoner föremål, används också i arbetet för att se hur olika arterna påverkas över tid.

Valobservationer ​

Göteborgs naturhistoriska museum är en del av ett nationellt valnätverk som bildades 2007. Nätverket består av ett antal organisationer som jobbar med valar och som ofta blir kontaktade när valar siktas eller strandar längs våra kuster. En av nätverkets uppgifter är att driva webbsidan valar.se. Det är en webbsida med två syften: en publik och en vetenskaplig. Hit kan allmänheten rapportera in sina valfynd och observationer, som sedan kontinuerligt uppdateras på sidan. Det finns också fakta om valar och valforskning.

Förutom Göteborgs naturhistoriska museum ingår: Naturhistoriska riksmuseet, Havets hus, Universeum, Kolmårdens djurpark, Sjöfartsmuseet Akvariet, Bohusläns museum, Havs- och vattenmyndigheten, Göteborgs universitet samt ett antal fristående aktörer t ex projektet Sveriges späckhuggare i nätverket.

Människans påverkan på havet

Världens växande befolkning påverkar haven i allt större utsträckning. Haven har alltför länge betraktats som en soptipp för miljöfarligt avfall och annat människor velat bli av med. Länge levde vi efter devisen; det som inte syns finns inte. Det är inte bara plast som förorenar våra hav. Näringsämnen från orenat avloppsvatten och gödsel från jordbruk orsakar övergödning, som i sin tur kan leda till bland annat algblomning som leder till syrebrist och i värsta fall massdöd i våra hav.

Kemikalier som läcker ut från sophantering, industriprocesser och oljeprodukter påverkar också havens ekosystem negativt.

Hormonstörande ämnen och hormoner så som östrogen från bland annat läkemedel som P-piller, påverkar fertiliteten negativt hos havslevande organismer.

Människans påverkan på havet – sjöfart

Det är mer energieffektivt att transportera varor med båtar över hav än med lastbil och tåg på land. Sjöfarten transporterar idag ungefär 90 procent av världens handelsvaror, mätt i volym. Men den finns flera negativa konsekvenser av båttransporter för det marina livet.

Buller från stora båtar skapar ljudföroreningar som försvårar valars navigation och kommunikation. Det är inte ovanligt att valar krockar med fartyg och skadas svårt eller dör. Sjöfarten påverkar också havsmiljön genom avgaser, giftiga båtbottenfärger, sopor, avloppsvatten och oljeutsläpp.

Några lösningar

Världens valar står inför många hot, men det finns såklart även lösningar. Här är några av dem: ​

  • Båtar kan sänka hastigheten vid särskilda områden där valar lever. Sänkt hastighet betyder mindre buller.  ​
  • Skyddade marina zoner där inget fiske bedrivs och inga fartyg får färdas kan etableras. ​
  • Vi kan införa en effektivare avloppsrening, stoppa läckage av konstgödsel från jordbruket och stoppa utsläpp från industrin.​
  • Exploatering av kustzoner för nybyggnad bör begränsas starkt.

Warning: Trying to access array offset on false in /home/kulturi1/domains/gnm.expoku.se/wp-content/themes/Valsalen/sections/text-image.php on line 26